Armas Järnefelts körproduktion omfattar 23 verk för manskörer, 13 för blandad kör samt 14 kantater.
En betydande del av kompositionerna för manskör är a cappella, men bland dem återfinns även originella ackompanjemang, som
t ex violinobligatot i ”Tanssin kulku”, eller den föreskrivna orgeln, pianot och klockorna i ”Tohmajärven Seurakunnan Kirkonkellot” för blandad kör.
Det lägre antalet verk för blandad kör torde bero på, att många tonsättningar tillkom på beställning av manskörer – eller som bidrag till deras tävlingar – samt på det faktum att manskörernas roll i samhället under Järnefelts mest aktiva tonsättarperiod i allmänhet var viktigare än de blandade körernas.
Järnefelt gick i den tyska körlitteraturens fotspår och komponerade till och med ett par sånger till tyska texter. Likväl är största delen av hans produktion finsk- eller svenskspråkig. Om körmusikens betydelse för Armas Järnefelt vittnar, att hans sista komposition – ”Kallan Kuoron Lippulaulu” skriven 1952 då tonsättaren var åttiotre år – var just en kör! Under hela sin gärning som tonsättare och dirigent betonade Järnefelt melodins roll som musikens viktigaste element.
Ehuru man vet att Järnefelt förhöll sig fördomsfullt, ja rentav avvisande till sin tids nya musik, är det intressant att notera vissa djärva stämföringslösningar och ackordupplösningar av dissonanta harmonier. I teknisk mening var Järnefelts kunnande stort, varje ackord är på sin plats, varje tema sprunget ur en begåvad melodikers penna.