Startsida

Armas Järnefelt 1869-1958

Edward Armas Järnefelt föddes i Viborg 14.08.1869 som son till August Alexander Järnefelt (1833-96)  och Elisabeth Järnefelt, född Clodt von Jürgensburg. (1839-1929). Äldre syskon var Kasper (1859 – 1941), lektor, översättare och konstkritiker;Arvid (1861-1932) författare; Erik (Eero)(1863-1937), konstnär . Ellida (Liida) (1865-1885) och Ellen (Elli) (1867-1901). Efter Armas föddes ännu, Aino (1871-1969), Jean Sibelius maka, Hilja (1873-1879) och Sigrid (Siiri) (1875-1876)

Sedan familjen flyttat till Helsingfors 1870 började Armas Järnefelt sin skolgång i Finska elementarläroverket.När fadern 1884 utnämndes till guvernör för Kuopio län förestod en flyttning till Kuopio, där Armas Järnefelt efter gymnasiet avlade studentexamen vid Kuopio Lyceum. Efter studentexamen stod musikstudier i tur vid Helsingfors Musikinstitut under ledning av Martin Wegelius. Där gjorde Järnefelt bekantskap med två medstuderande, den fyra år äldre Jean Sibelius (1865-1957) och sin blivande hustru Maikki Pakarinen (1871-1929). Efter slutförda studier begav sig Järnefelt hösten 1890 till Berlin för att studera för Albert Becker, och vidare 1892 också för Jules Massenet i Paris. Den 25 augusti 1893 vigdes Armas och Maikki Järnefelt i Joensuu. Under åren 1895-98 uppträdde Armas och Maikki Järnefelt i Tysklands operahus (Breslau, Magdeburg, Berlin, Düsseldorf, Bremen, Hamburg och Dresden), Maikki som solist och Armas som repetitör eller kapellmästare. Mellan höst- och vårsäsongerna, liksom under somrarna, reste de hem och gav konserter på olika håll i Finland.

Från år 1898 till 1903 verkade Armas Järnefelt som dirigent för Wiborgs Musikvänners orkester. Därefter följde de Wagnerveckor som han själv arrangerade på den nyuppförda Nationalteatern åren 1904, 1905 och 1906 med Maikki i huvudrollerna och där i huvudsak Richard Wagners verk stod i fokus. Nu hörde man för första gången i Finland Valkyrian i sin helhet.

Under säsongen 1905-06 anställdes Armas Järnefelt som kapellmästare vid Kungliga Teatern i Stockholm (sedermera Kungliga Operan). Sedan Martin Wegelius överraskande avlidit i mars 1906 mottog Järnefelt ämbetet som Musikinstitutets direktör, men redan på våren följande år kom en manstark delegation från Stockholm för att be Järnefelt komma tillbaka och han lovade sålunda träda i tjänst som Kungliga Teaterns kapellmästare under en period som kom att sträcka sig över de följande tjugofem åren.

Då Armas Järnefelt började arbeta vid Kungliga Teatern 1907 och hustrun samtidigt strävade till att göra karriär på de italienska operascenerna under namnet Maria Campoferro, med siktet inställt på La Scala och Bayreuth, ledde detta oundvikligen till en skilsmässa som stadfästes 1908.

Som en kuriositet kan nämnas att även Eero och Armas båda använde namnet Campoferro i Italien! Eero Järnefelt signerade några av sina målningar med namnet Erico Campoferro och Armas lät sig kallas Amato Campoferro i tryckta program.

Järnefelt fann en ny hustru på Stockholmsoperan. Liva (Olivia) Edström (1876- 1971) och Armas Järnefelt vigdes 1910 i Hangö (Finland) Liva Järnefelt, som hade debuterat 1896, lämnade Kungliga Operan 1926.

Armas Järnefelt lämnade sin anställning vid Kungliga Operan i slutet av säsongen 1931-32 i en ålder av 63 år och efter 25 års tjänstgöring. Som sista uppgift dirigerade han Hans Pfitzners Das Herz.

Hösten 1932 engagerades han av Finska Operan och förblev där till 1936. Om man räknar alla de föreställningar, inklusive gästspel före och efter den egentliga anställningsperioden, som Järnefelt dirigerade på Finska Operan uppgår antalet till 270 stycken.

När tiden vid Finska Operan 1936 var slut flyttade paret Järnefelt tillbaka till sitt hem i Stockholm. Från Stockholm gjordes sedan konsertresor till olika delar av Sverige, och därtill upprepade gånger till Finland där han dirigerade såväl på operan som olika orkestrar.

När Sovjetunionen den 30 november 1939 utan förvarning inledde krig genom att bombardera Helsingfors, lämnade Helsingfors Stadsorkesters dirigent Georg Schnéevoigt landet och hans valde efterträdare Tauno Hannikainen återkom inte från Amerika.

Den redan sjuttioåriga Armas Järnefelt inbjöds då att leda Helsingfors stadsorkester, till en början som gästdirigent och senare som chefdirigent. Från Stockholm kom han till Helsingfors för att leda inalles fyrtio konserter. Den sista av dessa var den festkonsert som arrangerades för att fira vapenstilleståndet och på vilken Järnefelt dirigerade Sibelius femte symfoni, samt som avslutning sin egen kantat Fosterlandets anlete.

Han sista gästframträdande på Kungliga Teatern ägde rum den 7 april 1950, då man gav Parsifal.

Sista gången Järnefelt lyfte sin taktpinne var framför den stororkester som bildats av instrumentalister från Helsingfors stadsorkester och Radions symfoniorkester med anledning av galakonserten till Sibelius ära på dennes åttiofemårsdag den 8 december 1950. Själv hade Järnefelt då fyllt åttioett år.

Hans sextioåriga karriär inbringade honom ett stort antal hedersbetygelser och utmärkelser.

I Sverige:

• Rangen som Förste Hovkapellmästare
• Medlem av Kungliga Musikaliska Akademien
• Litteris et Artibus
• Svenska Vasaorden
• Svenska Nordstjärneorden

I Finland:

• Professors titel
• Filosofie hedersdoktor vid Helsingfors Universitet
• Storkorset av Finlands Lejons orden
• Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros orden

I övriga länder:

• Danska Dannebrogorden
• Norska Olavorden I
• Preussiska Kronorden III
• Italienska Kronorden
• Belgiska Kronorden II

Järnefelts första gästspel på Finska Operan inträffade under 1920-talet och föreställningen var då Wagners Tannhäuser. Hans sista gästframträdande ägde rum 1949 gällande hans egna 80 års festligheter och även nu gällde det Tannhäuser. Wagner lämnade inte Järnefelt ens efter dennes död: under jordfästningen i Stockholm spelade en kvintett ur Hovkapellet Pilgrimskören ur Tannhäuser. På minnesstunden i Gamla kyrkan i Helsingfors klingade återigen ouvertyren ur Parsifal.

Armas Järnefelt dog i Stockholm 23.6.1958. Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors, där även hans hustru Liva fick sin grav 1971.